My name is Erik and I think everything is possible

Dell’Italia mi piace la sua cultura, la sua gente, la sua società. Di Roma particolarmente mi piace il sole. Da quando sono qui ho sempre vissuto al Pigneto. Certo è tutto diverso rispetto alla Svezia che mi manca. Fortunatamente tra poco mia madre sarà qui a Roma per festeggiare il suo compleanno ed io sono molto felice di questo.

Sono cresciuto tra gli alberi e la natura sconfinata, precisamente ad Älmhult, in Svezia. È un mondo diverso, già visibile dai finestrini di un aereo. Ci sono tanti piccoli paesi molto distanti l’uno dall’altro ed un enorme distesa di verde.  Sarà stata la perfezione di madre natura ad ispirarmi affinché io diventassi un architetto, sogno condiviso da molti miei coetanei. Tutto ciò che è creativo, che abbia a che fare con qualcosa di artistico, mi ha sempre affascinato. Finito il liceo, mi sono trasferito a Stoccolma per l’università e finalmente ho avuto la possibilità di vivere in una grande città. Lì ho trovato un ambiente fantastico, capendo davvero l’importanza della parola ‘condivisione’.

Passati tre anni ho schiacciato il tasto pausa. Ho scelto di interrompere momentaneamente gli studi e di seguire quella che da sempre è stata una delle mie passioni, la pasticceria. Sono andato a lavorare da mia cugina, nel suo laboratorio a sud della Svezia. Un capriccio che mi ha permesso di realizzare anche un grande desiderio ed è venuto tutto con molta naturalezza. Poi ho cercato lavoro in altre pasticcerie a Stoccolma perché devo ammettere che me la cavo anche bene.

Terminata questa mia avventura sono tornato a Stoccolma per riprendere gli studi e sono partito per l’Erasmus. La scelta convergeva tra Torino e Ferrara, le due uniche possibilità di scelta e Ferrara è stata la mia, con l’illusione fosse più a sud e quindi più calda. Mi sbagliavo di grosso. Arrivato a Ferrara, come capita a molti in Erasmus, mi sono sentito a casa. Mi ha colpito da subito il rumore dei campanelli delle biciclette e l’odore del cibo nei forni. Qui ho trascorso nove mesi, innamorandomi incondizionatamente dell’Italia. Ancor prima del mio rientro in Svezia per ultimare gli studi, mi sono subito messo alla ricerca di uno stage per vivere in Italia, ma questa volta mirando più a sud.

La mia scelta è andata sulla capitale. Nonostante i suoi problemi a me mette davvero tanta allegria e non potrei mai rinunciarvi. Qui ho anche trovato l’amore, innamorandomi di Francesco. Si, è vero, qualcuno ancora fatica ad accettare l’omosessualità, ma io sono una persona felice e credo che in Italia le cose stanno migliorando.

Ora nella mia vita romana mi divido tra uno studio di architettura ed una delle mie passioni, quella di cucire sciarpe, essendo affascinato dal mondo della moda. È nato come un gioco facendo dei regali a Francesco ed al nostro coinquilino. E quando mi sono reso conto che queste sciarpe venivano apprezzate sempre di più ho iniziato a realizzare altro, come vestiti e caftani ed alcuni accessori. Ogni tanto mi trovate al Mercato Monti, ho iniziato a vendere qui alcune delle mie creazioni che in molti hanno da subito apprezzato.

Il mio futuro lo vedo in Italia. Voglio continuare a fare l’architetto. Credo che questo sia un mestiere che possa davvero migliorare la vita della gente e semplificarne la quotidianità. Io nel frattempo mi godo la mia vita al Pigneto con Francesco e se volete potete venire a trovarmi a Monti!

Vi tornerò presto a trovare, promesso.
intanto la lettera dalla realtà
di Erik Ingvert

 

a cura di Nicola Stivaletta

My name is Erik and I think everything is possible

Jag gillar Italiens kultur, dess folk och dess samhälle. För Roms del särskilt solen, och den vibrerande energin. Direkt när jag flyttade hit fann jag mig hemma i stadsdelen Pigneto. Naturligtvis är allt annorlunda än i Sverige, och jag saknar det. Som tur är kommer snart min mamma hit till Rom för att fira sin födelsedag och jag är mycket glad över det.

Jag växte upp mellan träden och den ändlösa naturen Sverige, i Älmhult för att vara exakt. Det är en annan värld, det syns redan från fönstren i ett flygplan. Det finns många små byar mycket långt från varandra och där emellan en enorm vidd av grönt. Det var kanske naturens perfektion som inspirerade mig att bli en arkitekt, en dröm som delas av många andra. Allt som är kreativt, som har att göra med något konstnärligt, har han alltid fascinerat mig. Efter gymnasiet flyttade jag till Stockholm universitetet och jag fick äntligen chansen att leva i en storstad. Där hittade jag en fantastisk atmosfär, och en utbildningsmiljvö som jag verkligen trivdes i.

Efter tre år jag tryckte på pausknappen. Jag valde att tillfälligt avbryta sina studier och att följa vad som alltid varit en av mina passioner, bakning. Jag började arbeta för min kusin i hennes bageri i södra Sverige. En galen resa som tillät mig att förverkliga en stor dröm. Sedan letade jag vidare efter arbete i andra bagerier i Stockholm och jag måste erkänna att det gick ganska bra. Efter min äventyr i konditorvärlden återupptog jag mina studier i Stockholm, men lämnade snart för ett Erasmusutbyte. Valet stod mellan Turin och Ferrara, de enda två italienska skolorna och jag tog Ferrara, med tanken att det låg lite längre söderut och därför skulle vara varmare. Jag hade väl fel, klimatmässigt, men är i efterhand nöjd med beslutet. Framme i Ferrara kände jag mig, som många andra Erasmusstudenter, snabbt hemma. Jag slogs omedelbart av ljudet av cykelklockor och lukten av mat i ugn. Här tillbringade jag nio månader, falling in love ovillkorligt med Italien.

Redan innan min återkomst till Sverige för att avsluta sina studier började jag söka en praktikplats i Italien, denna gången med siktet ännu längre söderut. Mitt val föll nu på huvudstaden. Trots sina uppenbara problem ger den staden mig så mycket glädje och jag ger inte upp. Här fann jag också kärlek, i min nuvarande pojkvän Francesco. Jodå, här finns en del som fortfarande ha svårt att acceptera homosexualitet, men jag är ser var dag att det är ett område som ständigt blir bättre. Nu i mitt romerska liv delar jag tiden mellan en arkitektkontor och en av mina passioner, att rita och sy kläder, sedan ständigt fascinerad av modevärlden. Det började mycket lättsamt när jag gjorde varsin halsduk i julklapp till Francesco och vår rumskamrat.

När jag insåg att dessa halsdukar uppskattades mer och mer började jag testa att sy andra saker, såsom kläder och kaftaner och accessoirer. Ibland hittas jag på marknaden Monti, där jag började sälja några av mina skapelser som många omedelbart hittade sina kunder. Min framtid ser jag i Italien. Jag vill fortsätta att vara arkitekt, då dag tror att detta är ett arbete som verkligen kan förbättra människors liv och förenkla deras vardag.  Under tiden njuter jag av mitt liv i Pigneto med Francesco och om du vill kan du komma besöka mig i Monti!

Jag kommer snart att hälsa på ige , jag lovar.
Tills dess, ett brev från verkligheten
Erik Ingvert Redigerat
av Nicola Stivaletta

Lascia un commento

Il tuo indirizzo email non sarà pubblicato. I campi obbligatori sono contrassegnati *